När besvikelsen blir för stor så är det jobbigt helt enkelt. Jag är övertygad om att Kim Källström var allt annat än glad efter segern mot Skottland igår. Han blev ju återigen petad och det i sig är väl ingen stor grej med tanke på att han fick spela hela den andra halvleken, men ändå - han lär inte finna det så speciellt roligt att gång på gång bli uttagen men aldrig riktigt få chansen.
Jag lider självklart med Kim Källström för i mina ögon är han betydligt bättre än både Anders Svensson och Pontus Wernbloom. Men inte igår. Igår var både "snedspark" Anders och Wernbloom precis hur bra som helst, speciellt under de första 45 och då förstår jag varför Hamrén gjorde som han gjorde.
Med dem två ihop på mittfältet kommer Sverige överraska mer än vad vi tror i EM-kvalet och spelar man med samma finess i det offensiva spelet mot Holland kan det bli precis hur kul som helst att följa blågult i vinter.
Läs även:
"Landslaget om Källströms agerande: Är inte inte idealiskt"
"Gillar det här men det har inte börjat än"
"Zlatans löfte: Vi vill vinna EM-kvalet"
"Passningen till Lagerbäck: Roligare nu"
"Zlatan: Jag fick två smällar som kändes"
"Zlatan: Vi ska offra oss för att bli etta"
"Vi borde ha gjort något till mål..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar